Ytans känslor och det djupa inom oss
Det finns känslor som rörs upp av världen omkring oss – oro, irritation, avundsjuka, missunnsamhet etc. De lever ofta på ytan, påverkas av yttre händelser, eller av gamla emotionella sår, som har blivit till av våra tankar och våra tolkningar. Men så finns det något djupare, något stillsamt och sant. En innerlig glädje. Och med den – en innerlig tacksamhet.
Glädjen som bor inom oss
Den här glädjen kommer inte från något som hänt, den kräver inte något yttre för att väckas. Den bor redan inom oss. Den finns där, som ett varmt sken under allt annat. Den är inte högljudd, men den är tydlig för den som lyssnar. Och när vi hittar tillbaka till den – då försvinner världen en stund. Då glimmar livet till, precis som det gjorde när vi var barn.
Närvaro och lek – nycklar till glädjen
Jag minns när jag satt med mina legobitar som liten. Jag kunde sitta i timmar, totalt uppslukad, totalt närvarande. Det fanns inga måsten, inga tankar, bara ett flöde av kreativitet och glädje. Tiden existerade inte. Jag var ett med det jag gjorde, uppfylld inifrån.
Minns du när du kände så senast?
Att återvända till det vi alltid haft
Det är inte något som är förlorat. Det är något vi kan återvända till. När vi stannar upp, skingrar tankarna, släpper kampen för en stund – då kommer den där inre glädjen smygande. Som en vän vi nästan glömt bort att vi har. Då vaknar tacksamheten också. Inte som en tanke, utan som en känsla som sprudlar inifrån. En förundran inför livet, som om vi ser det med nya ögon.
Barnets blick och den kära leken
Det är där, på djupet, bortom egots oro och intellektets analyser, som vi hittar något evigt. Något som alltid funnits. Och det räcker att vi stannar upp och känner in, så kommer vi i kontakt med det igen.
Att få le igen – det är något alldeles särskilt. Att känna hur glädjen bubblar upp inifrån, utan anledning, bara för att vi tillåter den. Du ser den i ett barns ögon. Den där närvaron, den där förundran. Barn är här inte bara för att lära av oss – de är här för att väcka oss. Tillbaka till något vi har glömt. Tillbaka till det enkla, det sanna. Tillbaka till leken.
Att få leka den kära leken igen – det är att komma hem.
Att minnas det vi är tacksamma för
Att minnas den vi är, och att plocka upp det vi är tacksamma för, är att få komma tillbaka. Det är känslorna som är det viktiga – och vi återtänder dem med en tanke där vi väljer. Vikten av att känna tacksamhet och uppskatta det som är viktigt och det vi har – det är att återvända till en energi och känsla som fyller på med det goda i livet, istället för att dränera oss. Det är att vända blicken inåt och låta den inre solen lysa starkare än det som händer utanför.
Reflektion
Vad är du tacksam för just nu – och hur skulle det kännas att låta den känslan få leda dig genom resten av dagen?
❤️🧡💛💚💙💜🤍
Anders Stark
Dela gärna om det är något du känner är viktigt!
Lägg till kommentar
Kommentarer