Första advent markerar en tid av förnyelse, reflektion och förberedelse. Det är inte bara en kristen högtid, utan också en symbol för att vi går in i en ny fas i våra liv – en tid då vi får möjlighet att reflektera över våra drömmar, mål och de frön vi har planterat under året. Julen, som ofta förknippas med födelse, kan också ses som en symbol för födandet av nya möjligheter i våra egna liv.
Ett meditativt tillstånd
När jag skapar en målning går jag in i ett annat tillstånd, som att kliva rakt in i kärnan av mig själv. Där, bortom tankar och yta, kan jag se vad som behöver formas och justeras, både på papperet och i mig själv. Att måla handlar inte bara om att skapa något visuellt – det är en dialog med mitt inre.
Jag arbetar oftast med oljepastellkritor, ett medium som låter mina fingertoppar vara i direkt kontakt med papperet. Det är just den fysiska närheten, känslan av att vara ett med ytan, som gör att jag kan nå den djupaste delen av mig själv. Det är en påminnelse om att det äkta alltid börjar inifrån.
Har du någonsin känt att gamla tankar eller minnen håller dig tillbaka? Att de styr hur du ser på dig själv och dina möjligheter? Ibland är det just dessa tankar vi behöver städa bort för att kunna leva mer fullt ut.
Vi bär ofta på begränsande tankar som formar våra mönster och hindrar oss från att ta tag i det vi egentligen vill göra. För mig började en del av detta tidigt i livet. Jag hade en lärare i första klass som en gång uttryckte att min bok var äcklig när hon skulle rätta den. Jag fick också höra som barn att jag var "dum i huvudet." Att växa upp och känna sig annorlunda än andra barn var inte alltid lätt, och jag var mer eller mindre mobbad under min skolgång.
Men trots det vågade jag ofta stå upp för mig själv. Jag var mig själv, på gott och ont. När jag tittar tillbaka på de erfarenheterna idag, inser jag att de inte behöver påverka mig längre – om jag inte tillåter dem att göra det.
Allting jag ger uppmärksamhet blir det mera av och det skapar min verklighet, så frågan är, vad vill jag ge min uppmärksamhet till?
En Resa mot Inre Kraft och Möjligheter
För 1,5 år sedan hörde jag en röst inom mig som viskade: Hoppa ur ekorrhjulet…
Det var en punkt där jag valde att lämna en fast anställning för att stå utan en fast plats och tillvaro i livet. I början var det skrämmande. Jag vaknade svettig och fylld av oro, medan mitt undermedvetna spökade och jag undrade: Hur ska det nu bli? Du har ju inget jobb att gå till!
Det var som om två röster talade inom mig. Den ena längtade efter frihet, medan den andra försökte hålla mig fast vid gamla rutiner som gjorde att jag inte kände mig levande, och jag hade hade ingen tid eller ork för att utforska det jag verkligen ville göra, jag hade liksom tappat bort mig själv.
Tänk om alla våra tankar och problem egentligen bara är som små Post-it-lappar på en lampskärm? Vi klistrar fast dem där i vårt sinne, där de väntar på att bli lösta, hanterade eller bara borttagna. De verkar kanske betydelsefulla och påträngande, men i grund och botten är de lösa, tillfälliga – inte en del av vårt sanna, inre jag.
Anslagstavlan
Precis som lapparna på en anslagstavla kan vi flytta dem, sortera dem eller låta dem falla av när de tjänat sitt syfte. Genom att ta ett steg tillbaka ser vi att dessa tankar och problem inte är permanenta. De är bara ytliga, en samling små påminnelser som inte behöver definiera oss.
För mig handlar kreativt skapande om att hitta in i ett meditativt tillstånd där allt får flöda fritt och naturligt. När jag stannar upp och släpper tankarna öppnar jag dörren till en plats inom mig där mitt autentiska själv får uttrycka sig. Ibland är det musiken som hjälper mig att landa i nuet, ibland bara den stillhet som omger mig. I denna harmoni med mig själv blir varje penseldrag, varje färgval, ett direkt uttryck från mitt inre.
I det tillståndet – bortom prestation och förväntningar – får skapandet ta sin egen väg. Här finns inget rätt eller fel, bara ett fritt flöde där kreativiteten är som en spegel av känslor och drömmar. När jag målar från denna plats följer varje rörelse en naturlig rytm, som att duken och jag dansar tillsammans i en ordlös dialog.
Allt som är rätt ska kännas lätt
För många år sedan kom jag i kontakt med Access Consciousness, ett verktyg vars grundprincip är att allt i livet ska komma med lätthet. Jag har lärt mig att det som verkligen är rätt för mig ska kännas lätt inifrån – en enkel regel att minnas.
Efter några dagars intensivt arbete i resebranschen, med långa arbetsdagar och många möten med människor, blir det viktigt att hitta egentid. Att hinna känna in vad som är rätt att göra just nu hjälper mig att hålla fokus, så jag inte rusar runt och glömmer vad som faktiskt behöver göras och vad som är viktigast.
Jag utgår från magkänslan om vad som är mest angeläget. När jag lyssnar inåt och följer den känslan av lätthet, faller det viktigaste på plats och allt blir enklare att ta sig an.
Någonstans behöver även jag börja....
Inget blir klart med en gång, allt tar sin tid och är en del av livets resa...
Jag pratade med en resenär på tåget igår, själv sa jag att jag jobbar med lite olika saker, bland annat att jag hade börjat skriva en blogg. Killen som det handlade om kikade lite när jag beskrev vart hand kunde hitta den, efter en stund nämner han "Det var ju inte så mycket du hade skrivit" Jag svarar, att jag är ny på detta och har bara hunnit skriva några få inlägg. Jag är ibland förundrad över människor, ungefär som att du behöver vara etablerad redan nu för att bli något. Det jag har lärt mig är att ha tillit, inte nedslås, utan stå kvar i det jag tror på.
Gör om och gör rätt!
Det finns hela tiden något att peta och fixa i. Det är roligt när saker blir bra och särsklit nu när jag märkte att det var för mycket annonser och helheten försvann i den tidigare bloggen. Ibland får man betala lite för att hitta ett forum som gör att det fungerar bättre och blir mera som jag har tänkt det. Finns mycket bakom i en blogg som ska ställas in så att det blir bra, det är likadant med livet.
Så välkommen hit till Anders Stark Blogg
Vad är det som får dig att känna dig riktigt levande?
Jag befinner mig mitt i en process just nu, där jag långsamt utforskar hur jag tar mig framåt mot det liv jag önskar. När jag lämnade tryggheten i en fast anställning för att utforska en mer osäker men samtidigt mer autentisk väg, visste jag inte exakt vad som väntade. Det enda jag visste var att jag behövde en förändring. Jag ville bort från rutinen och in i något som kändes meningsfullt. Det har tagit tid att nå in till kärnan av mig själv och hitta den där drivkraften igen – en glöd jag inte känt på länge, men nu fått tillbaka.
Genom att delta i retreater och fördjupa mig i självkännedom har jag fått möjlighet att upptäcka vad som verkligen engagerar mig. Här började jag förstå vikten av att våga känna efter och lyssna på den där inre rösten som försöker guida oss. Den rösten bad mig att våga hoppa ur ekorrhjulet, även när världen runtomkring kanske sa något annat. Genom att ställa mig själv frågan "Vad vill jag egentligen?" började något förändras inuti mig.
Någonstans måste man börja, och för mig handlar det om att vara redo att gå. Klar och färdig kanske jag aldrig blir, om jag ska sitta och pilla med alla detaljer.
Jag har haft en vision om hur jag vill att min tillvaro ska vara, men kanske inte haft modet att följa den fullt ut. Ikväll blev det ett startskott, en första handling – att sätta igång, att göra något.
Det hela började med en tanke. Jag blev klar med tanken, och även om jag inte är helt färdig, så var det bara att köra igång.
Allting utvecklas med tiden. Det är så för oss människor – vi är föränderliga och växande, när vi tillåter oss att vara det.
