Från prestation till inre viskning
Vi lever i en värld där det mesta verkar handla om att göra. Producera. Prestera. Rädda sig själv genom listor, deadlines och ständiga uppgifter. Men någonstans inom mig har något börjat viska: måste allt detta verkligen göras – eller är det något som vill födas genom mig?
Välbeställd och välförsedd – ett nytt sätt att leva
Det är som att jag har börjat röra mig från överflöd – den där yttre jakten efter mer – till något mycket mjukare. Ett tillstånd av att vara välbeställd. Och ännu djupare än så: att vara välförsedd. Inte för att jag har gjort mig förtjänt av det. Utan för att jag tillåter det. Jag tillåter livet att nå mig. Jag tillåter glädjen att komma först.
Att vara välbeställd för mig handlar om att stå i kontakt med min inre källa – och därifrån välja det jag önskar. Att veta vad jag vill. Att be om det, utan att känna skuld eller rädsla. Det är ett tillstånd av inre tydlighet och självkärlek.
Att vara välförsedd är något ännu djupare. Det är att tillåta mig att ta emot det jag behöver – från en plats inom mig som vet mer än mitt intellekt. Att låta livet förse mig, genom den inre källan som alltid vill mig väl. Jag behöver inte kämpa för det. Jag behöver bara lyssna. Och tillåta.
Vad "väl" egentligen betyder
Ordet "väl" i svenska språket har en särskild klang. Det rymmer inte bara idén om att något är "bra", utan också en känsla av balans, omtanke och harmoni. På engelska kan vi ibland jämföra med ord som well-being, well-ordered eller well-supplied – men det svenska "väl" bär med sig något djupare. Det antyder en inre justering, ett samspel mellan själ och liv. Ett tillstånd där man är i fas – med sig själv och med livet.
Inre glädje som grund för yttre liv
Jakten på överflöd, på yttre attribut och prestationer, har länge fått gå före vårt inre välmående. Som om vi måste bevisa vårt värde innan vi får känna oss till freds. Men tänk om det är precis tvärtom? Att det är när vi mår väl – på djupet – som det verkliga överflödet visar sig?
Jag märker hur jag mer och mer kommer i fas med mig själv. Steg för steg. Inte genom att tänka ut rätt väg logiskt, eller följa andras råd om hur saker "borde" gå till. Utan genom att börja lita på min egen känsla. Min intuition. Den där viskningen från hjärtat som vet – utan att behöva förklara sig.
Från plikt till puls
Tidigare var jag en "doer". Någon som ständigt tänkte: vad måste göras nu? Men det finns en annan väg. En väg där vi inte skapar utifrån rädsla eller stress – utan ur glädje. Ur närvaro. Ur kontakt med den där djupa inre källan där inspirationen bor.
För mig har det blivit A och O:
Att först må väl.
Att först känna glädje.
Att först stämma in mig på min inre skaparkälla – och därifrån låta saker ta form.
Det betyder inte att jag inte gör. Men det jag gör nu… det kommer inte från plikt, utan från puls. Inte från kontroll, utan från kreativitet. Och det gör hela skillnaden.
Låt Livet dansa med dig
När jag släpper taget om det jag trodde att jag måste göra – och istället vilar i den jag är – uppstår något oväntat vackert. En stillhet som bär, en kraft som vill uttryckas genom mig. Och det är där, i det tillståndet, som livet verkligen får chans att dansa med mig.
Så jag lyssnar. Jag tillåter. Jag skapar. Inte för att jag måste – utan för att jag inte längre kan låta bli.
"Det du söker, söker också dig." – Rumi
❤️🧡💛💚💙💜🤍
Anders Stark
Dela gärna om det är något du känner är viktigt!
Lägg till kommentar
Kommentarer
Så fint och själs skrivet. Känner kontakten😍 I texten. Stor Igenkänning!
Den tar jag med mig som en påminnelse!
Så jag lyssnar. Jag tillåter. Jag skapar. Inte för att jag måste – utan för att jag inte längre kan låta bli.
Syns i kväll!😍
Bamsekramar
Hej, tack så mycket 🥰
Så vackert och harmoniskt uttryckt med en mjuk och kraftfull klang ✨
Resonerar starkt och berör själen djupt
Tack för din visdom 💚
Tack Delfina, det värmer ♥️