Att se klart när man lever sant
Det är intressant hur människor visar sig när man börjar leva mer från sitt sanna jag. Jag märker det i små möten, i samtal, i tystnad. Det är som att livet hjälper mig att göra bokslut – inte bara i bokföringen, utan också i relationer, energier och vad jag vill omge mig med framåt.
Att göra bokslut med det gamla
Jag har nyligen avslutat min koppling till SJ. Det gick snabbt, rent praktiskt. Men inombords har det varit en djupare process. Att släppa det där som varit en livlina – en trygghet – men också en begränsning. Och nu är det gjort. Klart. Fritt. Jag är inte kvar där längre. Varken i energin eller i formen.
Det är en symbol för hela den förändring jag är inne i just nu. En transformation. Jag känner det – jag vet det – i kroppen, i rytmen, i allt jag gör. Det finns inget att springa till längre. Bara att skapa från det jag är.
Relationer som speglar – eller skaver
Och i den processen börjar det synas så tydligt vilka människor som faktiskt är med på resan – och vilka som inte är det. Det handlar inte om att döma. Bara om att se klart.
När jag delar något viktigt, och möts av tystnad. När jag söker kontakt och märker att folk är "upptagna". När jag känner att det är jag som lyssnar, men de aldrig frågar tillbaka. När jag får höra att min lunch är ett "kadaver på tallriken" – som om jag var mindre värd för mina val, bara för att jag inte är vegetarian utan allätare, eller "jag har inte glömt dig, du finns med på listan" vilken lista tänkte jag, jag hör av mig till medmänniskor för att jag har tid och bryr mig....
Det gör ont. Men mest: det klarnar. Jag behöver inte längre hålla fast vid gamla band bara för att de alltid funnits där. Jag söker inte längre kontakt för att få bekräftelse. Jag söker djup – närvaro – och riktning.
Mjukhet är styrka
Jag har lärt mig att mjukhet inte är svaghet. Att känna, att reflektera, att våga vara ärlig och inkännande – det kräver mod. Och det är inte alla som klarar av det. Men jag gör det.
Klarhet från höjden
Jag står högt uppe på min egen inre pyramid nu. Jag ser långt. Jag ser vad jag kan bygga. När vi ställer oss högre upp får vi mera klarhet – det blir som att beskåda sig själv utifrån, och se sina möjligheter och potentialer. Jag vet att nya människor är på väg – de som ser, hör och vågar mötas på riktigt.
Att skapa från känslan
Så jag gör bokslut. Både med papper och med energier. Inte bara förra årets räkenskaper som för deklarationen – utan också allt som burits känslomässigt och energimässigt. Och jag kliver in i en ny riktning, där jag skapar från hjärtat. Det blir som att jag skapar från mjukvaran istället för hårdvaran – från platsen där det går att forma, där känslan leder vägen. Där jag vågar vara mjuk och tydlig. Där jag vet att det jag gör är värt något – inte för att andra säger det, utan för att jag vet det själv.
Din tur att kliva fram
Och till dig som läser: våga se din egen mjukhet som en styrka. Våga göra bokslut med det som inte längre lyfter dig. Det är inte farligt. Det är bara början.
❤️🧡💛💚💙💜🤍
Anders Stark
Dela gärna om det är något du känner är viktigt!
Lägg till kommentar
Kommentarer