Det finns en konst i att bara vara. En enkelhet som inte är så enkel som den låter. För vad betyder det egentligen att tillåta sig själv att vara? Att lägga bort kravet på att producera, förstå, prestera eller förutse? Att istället luta sig in i den plats där livet får gro i sin egen takt.
Precis som ett frö i jorden behöver vi perioder av stillhet. Vi behöver tystnad, vila, utrymme – ett inre klimat som tillåter våra tankar, känslor och drömmar att börja ta form utan press. För ingenting kan pressas fram. Inte klarhet. Inte inspiration. Inte riktning.
När något växer fram inifrån
Det händer något när man ger sig själv tid. Klarheten landar inte som ett blixtnedslag – den expanderar, dag för dag. Och plötsligt känner man det: Något håller på att ta form. Inte för att man tvingat fram det, utan för att man tillåtit det att växa.
Ibland handlar det om att göra något litet. Ibland om att lyssna. Ibland om att bara vara närvarande i kroppen, i hjärtat, i stunden.
Det är just när vi är här, i närvaro, som vi kan förnimma vad livet försöker säga oss. När hjärtat talar tydligare än tankarna. När själen äntligen får utrymme att visa vägen.
Ett liv som skapas inifrån – min julberättelse
Själv är jag mitt i ett skapande just nu. Jag skriver en julberättelse, och det känns nästan magiskt att få göra den. Den kommer direkt från hjärtat. Ibland sitter jag och skrattar åt tokigheterna som uppstår i texten. Ibland blir jag så rörd av det som vill fram att jag nästan gråter.
Och det slog mig: det är precis i de stunderna som vi minns vilka vi är där inne. När vi blir berörda. När glädjen bubblar upp. När något i bröstet mjuknar och man känner att man lever.
Det är glädjen, värmen och berördheten som visar oss vägen hem. Det är där vi hittar vår skaparkraft. Det är där vi hittar vårt ljus.
Att bo i hjärtat
Att bo i hjärtat handlar inte om att vara perfekt eller konstant positiv. Det handlar om att vara närvarande. Att vara öppen. Att vara levande. Att känna livet flöda genom sig – även i stillheten.
Världen är inte beroende av din oro. Världen behöver inte din rädsla.
Men den är i behov av ditt lugn.
Det är i lugnet du hittar din riktning. I lugnet du hör ditt nästa steg. I lugnet föds kontakten med det som är större än dig – men finns i dig.
Det glädjefyllda minnet av vilka vi är
När vi berörs, när vi skrattar, när vi gråter mjukt, när vi känner att något inom oss vaknar – då minns vi vilka vi egentligen är. Inte rollerna. Inte förväntningarna. Inte det som varit.
Utan kärnan. Ljuset. Det glädjefyllda och lekfulla som alltid funnits där.
Det är det jag upplever när jag skriver min julberättelse. Och kanske är det därför den kom till mig – för att påminna mig om att livet blir större när jag är i hjärtat.
En stilla påminnelse
Du behöver inte fixa allt. Du behöver inte förstå allt. Du får vara. Du får andas. Du får låta saker gro.
För livet sker inte genom kontroll. Livet sker genom närvaro. Och när du är här, i dig, i hjärtat – då hittar du hem.
❤️🧡💛💚💙💜🤍
Anders Stark
Dela gärna om det är något du känner är viktigt!
Lägg till kommentar
Kommentarer