När något börjar klarna
Det är mycket som händer just nu.
Det går djupare, och det blir klarare.
Jag skrev avsnitten till Lillbjörns resa mot julen. Den ligger lite åt sidan just nu, men den finns där. Jag märker hur viktigt det har blivit för mig att lyssna – på signaler, på vad min uppmärksamhet dras mot, och framför allt på vad som väcks inom mig.
Skapande utan prestation
När jag började arbeta med julkalenderboken var det som om något vaknade. Jag försökte inte prestera, som jag har gjort tidigare. Det fanns inget projekt att få rätt, inget mål att nå, bara en lekfullhet, något som kändes roligt och glädjefyllt, kunde sitta och skratta högt själv medans jag skrev
Att nå botten – till ingenting
Ibland behöver vi komma hela vägen ner.
Till botten.
Till ingenting.
Där vi varken vet hur eller varför.
Under den här tiden skickade en vän över sin nya e‑bok. Publicerad och klar. Jag minns att jag tänkte: Kanske borde jag också skriva en bok. Men vad ska jag skriva om?
Det viktigaste som hade hänt mig de senaste månaderna var inte något jag hade gjort – utan något som hade släppt.
Stillheten som inte saknar något
Plötsligt föll allt jag hade satt mig för. Jag tappade taget helt. Och om och om igen blev jag påmind om att bara vara stilla. Jag kunde sitta i timmar, titta rakt ut, utan en enda tanke. Helt tom.
Och ur den tomheten kom inte frågan: Vad ska jag göra?
Utan: Vad vill ta form genom mig?
Inte vad jag ska hitta på – utan vad som vill komma.
Att bli ingenting för att något ska kunna bli till
I de bibliska texterna – till exempel i Jesu ord om att "bli som ett barn, öppen och klar" och i den mystika traditionen kring tomhet och överlåtelse – och även i modern andlig och neurovetenskaplig förståelse, som hos Joe Dispenza, beskrivs detta tillstånd som att bli ingenting: ingen tid, ingen form, ingen identitet. Det är först där vi kan hitta hem till det som faktiskt vill ta form genom oss.
Att gå in i tystnaden.
Inte som ett tillstånd där något saknas,
utan som ett tillstånd där inget behöver läggas till.
Att bara vara.
Utan en tanke.
Utan riktning.
Utan brist.
Inte känna att “inget händer”,
utan känna ren glädje, uppskattning och fullhet – mitt i ingenting.
Och det är där saker börjar röra på sig.
När skapandet får flöda fritt
Det blev ännu en bok. Både e‑bok och paperback. Förvånansvärt snabbt. Samtidigt som jag lärde mig längs vägen. För det är inte bara att skriva en bok. Jag kan skriva – men varje gång jag försökte skapa ett system, en metod, ett ramverk, var det något inom mig som protesterade.
LillBjörns jul och den här nya boken har inte krävt något av mig. De har bara flutit. Jag glömde till och med att äta lunch en eftermiddag. Jag var helt uppslukad. Samma sak hände när jag målade i oljepastell – tiden försvann.
Det här skapandet kommer inte ur intellektet.
Det kommer ur lyssnandet.
Skapande bortom ambition
Och kanske är det här den viktigaste insikten just nu:
Det är inte med passion vi ska göra saker.
Det är inte med ambition.
Det är med närvaro och inlyssning.
När jag slutar försöka bli någon, uppnå något eller driva något framåt, och istället vilar i det som redan är – då börjar livet röra sig av sig självt.
Detta är skapande bortom ambition.
❤️🧡💛💚💙💜🤍
Anders Stark
Dela gärna om det är något du känner är viktigt!
Lägg till kommentar
Kommentarer